hotell gyllene knorren
Det mysigaste med julen och hela december är ändå att man varje år igen återgår till att vara ett barn.
Hela kroppen förvandlas till någon förväntans full tickande bomb som skall explodera tjugofyra gånger.
Och igår kom första smällen, för igår var det först december.
Det var första december, det var första avsnittet av julkalendern.
Igår satt det en förväntansfull Emma och mamma med en med tvingad Stefan för att med spänning se vad årets julkalender hade att erbjuda.
Nu sitter jag här igen som ett barn, som bara väntar.
Jag bara väntar på att nästa avsnitt kan komma.
Jag väntar på avsnitt två.
Efter det skall jag ta av mig min barnmask och sätta på mig vuxenmasken.
Så i några minuter till får jag vara ett barn, som längtar till julen och sista avsnittet av julkalendern.
Men innan dess har jag tjugotre avsitt kvar och utan att ljuga kan jag erkänna att jag skall kolla på alla.
