Snälla höst jag vet att du precis kom, men snälla gå igen

Snälla höst jag vet att du precis kom, men snälla gå igen.
När jag var lite älskade jag hösten, fullt med löv.
Löv som man sprang runt i och kastade runt.
Löv var roligt.
Nu är löven vackra i alla sina färger.
Men resten av hösten är bara kall, blöt, blåsig och trist.
Vart tog det roliga med hösten vägen?
Varför gillar man inte hösten så som man gjorde när man var liten?
Jo, för den är kall.
Det är bara kallt i hela mitt rum, bara varmt intill Stefan eller under täcket.
Jag är nästan lite imot att starta mina element.
För jag är konsitg jag vet, men jag älskar att lägga mig i sängen under täcket när det är kallt.
Då jag måste verkligen ligga helt stilla under täcket och få upp värmen.
Men när jag vakna på morgonen är det värmen borta och allt är bara kallt igen.
Och så gör jag likadant dagen där på, dagen efter det, dagen efter det och dagen efter det.
Det är väl tur att man blev som man blev, när man inte blev som man skulle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0